Flykten från Alcatraz
Den nyfikne borde nog heta Houdini. Jag vet att man skall ge katter namn med ett S i, men den här är rena utbrytarkungen.
Katterna flyttade för några dagar sedan in i flyttkartonen, där Diesel hade rumstrerat om bland påslakanen och ordnat en fin liten grop längst in. När jag insåg vad klockan var slagen flyttade jag in värmedynan dit och hjälpte henne förflytta de små. Vi vill ju inte att hon skall lyfta dem i nackskinnet mer än absolut nödvändigt. Sedan dess har vi knappt sett dem.
När jag så i morse skulle titta till dem i deras nya boning och tände lampan i rummet fick den lille för sig att nu skulle han ge sig ut i stora vida världen igen. Han försökte sticka ut först tass och sedan huvud genom bärhandtaget på kartongens sida, men där fick han tji. Diesel sprang nämligen ut och gav honom en smocka varje gång han stack fram någon kroppsdel genom hålet. (Hon var allt annat än mild i behandlingen av honom, så jag bestämde mig för att täcka över hålet med en kartongbit.)
Då bytte han taktik och smög i stället mot den stora öppningen på kartongen. Han kom faktiskt en bra bit innan Diesel föste in honom igen.
I kväll försökte han sig på att upprepa konststycket. Inte nog med det, nu tog han med sig en medbrottsling. De blev båda uppläxade och nu är det lugnt och stilla i boet. Jag tror inte att vi behöver oroa oss för att ungarna tar sig någonstans av betydelse de närmsta dagarna :-) .
Ja, just det. Jag lyckades väga i alla fall två av dem idag. Vågen stannade på 315 respektive 305 gram.
Katterna flyttade för några dagar sedan in i flyttkartonen, där Diesel hade rumstrerat om bland påslakanen och ordnat en fin liten grop längst in. När jag insåg vad klockan var slagen flyttade jag in värmedynan dit och hjälpte henne förflytta de små. Vi vill ju inte att hon skall lyfta dem i nackskinnet mer än absolut nödvändigt. Sedan dess har vi knappt sett dem.
När jag så i morse skulle titta till dem i deras nya boning och tände lampan i rummet fick den lille för sig att nu skulle han ge sig ut i stora vida världen igen. Han försökte sticka ut först tass och sedan huvud genom bärhandtaget på kartongens sida, men där fick han tji. Diesel sprang nämligen ut och gav honom en smocka varje gång han stack fram någon kroppsdel genom hålet. (Hon var allt annat än mild i behandlingen av honom, så jag bestämde mig för att täcka över hålet med en kartongbit.)
Då bytte han taktik och smög i stället mot den stora öppningen på kartongen. Han kom faktiskt en bra bit innan Diesel föste in honom igen.
I kväll försökte han sig på att upprepa konststycket. Inte nog med det, nu tog han med sig en medbrottsling. De blev båda uppläxade och nu är det lugnt och stilla i boet. Jag tror inte att vi behöver oroa oss för att ungarna tar sig någonstans av betydelse de närmsta dagarna :-) .
Ja, just det. Jag lyckades väga i alla fall två av dem idag. Vågen stannade på 315 respektive 305 gram.
1 Comments:
Tassen i kartonghålet är en höjdare.
Skicka en kommentar
<< Home