Diesels och ungarnas: oktober 2008

några bilder

mamma och storasyster

hela kullen

Födsel 4

Nu verkar Diesel vara klar och vi har kunnat räkna till fyra ungar. Vilket kön har vi däremot ingen aning om än.

Födsel 3

Åtminstone tre ungar har fötts nu. Det är lite svårt att se med Diesel längst in i en låda och Disentis mellan henne och öppningen...

Födsel 2

Nu har nummer två kommit till världen.

Födsel 1

Första kattungen föddes för ca tio minuter sen.

Disentis

Om en vecka fyller lillakatt två år. Det tog oss ganska lång tid att inse att hon inte längre är någon kattunge. Rent kroppsmässigt är hon och mamma Diesel lika stora och hon är större än Diesel var när vi fick henne (då hon var två och ett halvt), men i ren muskelstyrka har hon en del kvar. Diesel är ett riktigt litet kraftpaket. När hon lutar sig åt ett håll och man håller emot så känner man att det bara är muskler i den kroppen, men nu är det ju inte Diesels muskler jag ska skriva om.

Disentis fyller alltså två och vi har börjat se oss om efter en hane åt henne. Nu beror det väl lite på den eventuella hanens ägare också, men vi hade tänkt oss att låta para Disentis när Diesels ungar lämnat boet. Eftersom jag har tänkt att man kanske kunde ställa ut kullen här i Göteborg i mitten av februari (då är ungarna 15 veckor) så är det först därefter som Disentis ska få åka iväg. Fast, det är ju klart, det kan ju hända att hon får åka redan innan. Vi får se. Och även om Disentis inte heller är särskilt förtjust i att åka bil så har vi tänkt att det är lika bra att försöka köra henne hem till en hane. Går det så går det och går det inte så får man väl ordna så att hanen kan komma hit.

Här följer en liten bildkavalkad från slutet av sommaren fram till september nån gång:

Torsdag förmiddag

Diesel har lagt sig i tvättkorgen vi har på nedervåningen. Hon ser i och för sig hemskt söt ut när hon ligger där, men jag tvivlar på att vi vill att hon ska få kattungar i den. Tvättkorgen där uppe var som bekant kattungebostad förra gången och den är betydligt bättre lämpad för små kissekatter än den hon nu befinner sig i. Bolådan hon fick i lördags är uppenbarligen inte särskilt poppis, men det ska nog gå att fixa till. Hon har ju faktiskt legat där ett antal gånger och timmar, bara inte just nu.

Egentligen ska jag skriva om katten som precis skuttade upp och sa hej. Nu har hon tagit plats i famnen, så vi får nöja oss med det vi har just och skriva lite mer om ett tag.

Lite mer om Diesel och Boris.

Diesel gillar ju inte att åka bil. Förmodligen är det så att hon går ur löpet och när hon väl börjar igen hos hanen så paras hon för tidigt. Vi hoppades att vi genom att bära henne hem till Boris så skulle hon fortfarande löpa när hon vi kom dit med henne. Det visade sig att hon mest var intresserad av att spana in lägenheten och hon brydde sig inte alls om Boris där han satt i sin bur och väntade. Vi släppte helt enkelt ut honom.

Diesel fortsatte vara intresserad av lägenheten, medan Boris var intresserad av henne. Lite sedvanligt fräs följde, men ganska snart blev det parning. Under de dryga två timmar vi befann oss hemma hos Yasmin och Robert hade de fått till det tre gånger. Jag minns inte exakt hur många gånger vi kom fram till att det hade blivit när jag hämtade henne två dagar senare, men ett tjugotal i alla fall. Den onsdagen regnade det, så Diesel och jag tog spårvagnen hem. Det är inte särskilt långt mellan våra respektive hållplatser och hon tog det hela med gott mod, fast alldeles mot slutet kom några ynkliga jamanden. Här hemma hade tydligen Disentis fått för sig att hon skulle få bo själv och hon var inte alls glad åt att återse mamma. Hon följde efter och fräste åt henne, men efter nån timme hade hon förstått att mamma var tillbaka för att stanna.

När så treveckorsdagen närmade sig började vi tycka att Diesel nog hade lagt på sig lite, att det var en liten bula på varsin sida om magen. I flera dagar gick vi och sa till oss själva att hon var dräktig, att vi nog var säkra på att hon var det. Och det var hon ju också! Sedan dess har vi försökt fota henne med jämna mellanrum för att se hur magen växer, men det enda vi väl egentligen kan konstatera är att hon blir tjockare och tjockare.