Lite mer om Diesel och Boris.

Diesel gillar ju inte att åka bil. Förmodligen är det så att hon går ur löpet och när hon väl börjar igen hos hanen så paras hon för tidigt. Vi hoppades att vi genom att bära henne hem till Boris så skulle hon fortfarande löpa när hon vi kom dit med henne. Det visade sig att hon mest var intresserad av att spana in lägenheten och hon brydde sig inte alls om Boris där han satt i sin bur och väntade. Vi släppte helt enkelt ut honom. Diesel fortsatte vara intresserad av lägenheten, medan Boris var intresserad av henne. Lite sedvanligt fräs följde, men ganska snart blev det parning. Under de dryga två timmar vi befann oss hemma hos Yasmin och Robert hade de fått till det tre gånger. Jag minns inte exakt hur många gånger vi kom fram till att det hade blivit när jag hämtade henne två dagar senare, men ett tjugotal i alla fall. Den onsdagen regnade det, så Diesel och jag tog spårvagnen hem. Det är inte särskilt långt mellan våra respektive hållplatser och hon tog det hela med gott mod, fast alldeles mot slutet kom några ynkliga jamanden. Här hemma hade tydligen Disentis fått för sig att hon skulle få bo själv och hon var inte alls glad åt att återse mamma. Hon följde efter och fräste åt henne, men efter nån timme hade hon förstått att mamma var tillbaka för att stanna.

När så treveckorsdagen närmade sig började vi tycka att Diesel nog hade lagt på sig lite, att det var en liten bula på varsin sida om magen. I flera dagar gick vi och sa till oss själva att hon var dräktig, att vi nog var säkra på att hon var det. Och det var hon ju också! Sedan dess har vi försökt fota henne med jämna mellanrum för att se hur magen växer, men det enda vi väl egentligen kan konstatera är att hon blir tjockare och tjockare.

Om Disentis får det bli ett inlägg först i morgon.