Mitt i maten

gamla leksaker håller längst - såsom denna påsklämma/Lucie














Till att börja med kan jag meddela att Disentis nu hoppar upp på diskbänken. Det började hon med för en dryg vecka sen. Inte lika ofta som Diesel, men då och då.

På senare tid har vi gjort en del rätter med färska kryddor. Nu minns jag inte riktigt om det var timjan, men jag tror det, som Diesel tyckte det var trevligt att stryka sig mot. Disentis, å andra sidan, går igång på basilika. Räkor är det bästa Diesel vet, men Disentis bryr sig knappt om sånt. Nä, för henne är det skinka som gäller. Det märks att hon är min katt. Leverpastej har det också blivit, men eftersom det är Lucie som serverat dem det så vet jag tyvärr inte om det bara är den ena eller båda som smaskar i sig av den.

Mer bilder på Jägartis kommer snart. I helgen hade vi fått in en pytteliten blomfluga, men den skulle hon givetvis ha tag i. Tråkigt nog befann den sig nästan alltid alldeles för högt upp i fönstret för att hon skulle kunna nå den. Därför fick jag agera lyftkran och med stöd mot husses handflata kunde hon stå och slå efter flugan i fönstret (och det kommer det bilder på om nån dag). Hon har även lyckats ta sig upp på det som ska bli nästa tv-bänk. 170 cm upp, men via en stolsrygg. Snart antar jag att hon börjar skutta upp på de låga Billy-bokhyllorna i stället för att ta omvägar dit.

Diesel sitter fint


kattdusch 1 (Diesel)

kattdusch 2 (Disentis)

Jägartis

Den senaste veckan har Disentis börjat använda samma "språk" som Diesel gör när hon jagar insekter. Små ljud som ick-ick-ick och varianter av det. Det har visserligen bara varit när vi lekt med den ursprungliga fjädervippan (den innehåller för närvarande en fjäder), men eftersom den är "insekten" i våra lekar så är det väl ganska naturligt antar jag. Själv har jag blivit intresserad av vad ljudet innebär. Diesel har inte jagat insekter på... tja, tidig höst var det nog, så hon kan inte ha lärt sig det av henne.

Disentis gör mer än bara jagar så gott som utslitna fjäder- vippor. Flera gånger om dan kommer hon rusande för att få gosa. Och när man stänger in sig i lilla rummet för att sätta sig vid datorn utan att hon blocke- rar i stort sett hela skärmen så tar det oftast inte lång tid innan hon står utanför dörren och gnyr som en liten hund. Sött till en början, irriterande i längden. Då är det bara att gå ut och leka en liten stund så hon glömmer att hon inte får sitta vid datorn och jaga saker på skärmen.

Nygamla foton.

Jag rensade bland minneskorten till kameran idag och hittade då en del bilder som jag hade glömt att vi tagit. Det blev en liten nostalgitripp tillbaka till den tiden då Tassarna fortfarande bodde hemma och vi inte fick sova något :-). Nåja, här kommer lite foton.

16-20 december 2006:



























Sista veckan innan flytten fick småkatterna en hel del besök, såsom av
Yvonne (mamma Diesels uppfödare)













Julia, Eva och Karin (Karin gömmer sig för kameran)













Alice och Elsa.












Hos veterinären fick de små var sitt chip och var sin liten spruta i nacken. Martin tvingades lämna kvar dem där pga underbemanning så de fick sig små rosetter kring halsen med namnlappar på.





























Disentis fortsatte med sina sociala aktiviteter även efter det att pojkarna flyttat.

Här träffar hon min kompis Mats.
















Här är hon och jag hemma hos Alice och Elsa i Billdal. Det var mycket nytt för den lilla, så hon höll sig mest för sig själv och utforskade huset. Strax innan sängdags lät hon dock Alice hålla henne.

Hälsning från Helsingborg

Det är Lucie som skriver, men jag lyckades av någon konstig anledning inte logga in som mig själv så jag fick smyga mig in via Martins konto.

Det har inte blivit något skrivet här på länge, orsakerna till det är många. Fullt upp, förlagt kamerakabeln m.m. Snart skall vi dock se till att uppdatera här beträffande inte längre så lilla - 1,6 kg häromveckan - Disentis.

Även pojkarna växer så det knakar, har vi förstått. (Det kom ett mail med lite foton från Joakim och Kristina härom dagen.) Håll till godo!